This is Jerez, this is us, this is not the end.
3 dagar har gått sen vi lämnade varandra...
Jag minns som om allting vore igår, speciellt när vi träffades för första gången. Det känns som en dröm eller nej... mycket bättre än en dröm för jag vet att ni finns och att ni alltid kommer att finnas en del av mitt liv. Det finns ingen annan i världen en klass som er och saknaden är så otroligt stor för vissa mer än andra. Men jag tänker på er dag in och dag ut och alla minnen vi har skapats ihop. Detta är inte hejdå, detta är vi ses...
Sista dagen i skolan
Period 2, JB studenter har ersatt oss och det känns konstigt. Vi vill inte bli utbyta men samtidigt spelar det ingen så stor roll för att period 1 kommer alltid att vara dem bästa och ingen kan någonsin ersätta oss när det gäller vår stolthet som klass.
Förutom klassen kommer jag också att sakna dem underbara människor man nyligen har lärt känna på campusen och det är så himla trist att vi åker så snart. Universiteterna och kockarna ville att vi skulle stanna ett tag till och det kan jag förstår för det lär blir tomt utan oss.
Innan vi fick syn på period 2 var hälften av klassen på en liten och mysig restaurang/bar. Tre tal hölls och jag blev väldigt rörd men jag höll tårarna inom mig. Efter avskedsmiddan gick vi till matsalen där period 2 var och det var nästan bara killar i klassen, nästan som en IT klass. Vissa har jag hunnit hälsat på och trevliga var dem, speciellt Cillas söta vän. Sedan har man ju självklart saknat Joel i min riktiga klass och honom fick man träffa på. Det första han sa till mig var när vi hann prata en stund var "När fick du en stockholmsk dialekt?". Jag har blivit så påverkad av alla dialekter att jag inte ens har märkt det själv att jag har gått runt och pratat stockholmska, pinsamt värre.
Dagen slutade med att jag kramade alla andra på campusen och sa farväl om vi inte syntes tidigt på morgonen vilket jag har svårt att tro. Jag gick trots allt och la mig vid 5 tiden och vi åker iväg kl 7. Två timmars sömn känns egentligen onödigt.
Farväl
Jag har aldrig varit med om en sådan farväl. Tårarna rann och rann, men det kändes bra. Jag har hållt tårarna inombords dagen innan och har idag har jag förberett att släppa tårarna när vi lämnar för det går bara inte att hålla ihop dem längre. Sandra ska stanna kvar en period till och att se henne gråta så mycket fick mig att gråta ännu mer. Vissa av universiteterna var vaken och Willy hjälpte mig med den tunga resväskan. Kocken Niklas var också uppe och lärarna förstås. Man blir berörd av att dem var där för att säga farväl och de är värda en stor fet kram.
Mot slutet...
Mot slutet av den långa hemresan var vi på Stockholm Arlanda. Vi stod där, kollade på varandra och tårar efter tårar föll. Är det här slutet? Ska vi splittras nu?
... jag vill inte.
inte ännu, inte idag.
Hela klassen stod i en klunga, kramades med tårar i famn. Det var det mest jobbigaste farväl jag har varit med om. Momme och Chris fick tårar och jag tyckte att dem var så söta. Det var ju nämligen två av dem tuffaste killarna i klassen som grät och vi tjejerna fick till ett fniss och glädjetårar.
Saknaden
Jag kommer att saknar... Jerez, värmen, folket, alla nattklubbar, att vara galen och släppa loss på Rouge och Bereber, Mikkithipham sången som Phille kom på, mina vilda danspartner Sussi och Eve, Sussi med våra "diva dans", Eve med våra "hårdrocks digg", underbara Cilla som jämt knacka på vår dörr, The kooks låt som väcker mig varje morgon, alla bakelser som vi fick, myspys med vattenpipa på skolans tak, spanska lektionerna, sol och bad vid poolen, bästa shoppingen på area sur, Michelles mjuka och gosiga kramar, Desirees galna berättelser, Petras skönaste humor, sakna att slå Philip, mobba Momme och skada Tobias, DUNK OF GLORY!, snälla rara stiliga Hampus, Roberts "Robots" unika dans, Chris style my man, finns det plats för en neger, ordval som FÖ-FA-AN!, Mimmis weirda fnissar, en festprisse Jesper, Carrefour (supermarket) som har allt och lite till, Hej hej Emelie, härliga Johanna, fulla petter, min rödhåriga William, Janinas stockholmska, Sandra, Ottilia, Kristina, Robin, Mike och hans dans, Sarah my roomie min mänskliga väckarklocka, Carl, Adrian men inte hans tjafs, alltfixaren Kajsa osv osv osv...
P.S listan blev för långt...
men framförallt kommer jag att sakna klassen!
Jag minns som om allting vore igår, speciellt när vi träffades för första gången. Det känns som en dröm eller nej... mycket bättre än en dröm för jag vet att ni finns och att ni alltid kommer att finnas en del av mitt liv. Det finns ingen annan i världen en klass som er och saknaden är så otroligt stor för vissa mer än andra. Men jag tänker på er dag in och dag ut och alla minnen vi har skapats ihop. Detta är inte hejdå, detta är vi ses...
Sista dagen i skolan
Period 2, JB studenter har ersatt oss och det känns konstigt. Vi vill inte bli utbyta men samtidigt spelar det ingen så stor roll för att period 1 kommer alltid att vara dem bästa och ingen kan någonsin ersätta oss när det gäller vår stolthet som klass.
Förutom klassen kommer jag också att sakna dem underbara människor man nyligen har lärt känna på campusen och det är så himla trist att vi åker så snart. Universiteterna och kockarna ville att vi skulle stanna ett tag till och det kan jag förstår för det lär blir tomt utan oss.
Innan vi fick syn på period 2 var hälften av klassen på en liten och mysig restaurang/bar. Tre tal hölls och jag blev väldigt rörd men jag höll tårarna inom mig. Efter avskedsmiddan gick vi till matsalen där period 2 var och det var nästan bara killar i klassen, nästan som en IT klass. Vissa har jag hunnit hälsat på och trevliga var dem, speciellt Cillas söta vän. Sedan har man ju självklart saknat Joel i min riktiga klass och honom fick man träffa på. Det första han sa till mig var när vi hann prata en stund var "När fick du en stockholmsk dialekt?". Jag har blivit så påverkad av alla dialekter att jag inte ens har märkt det själv att jag har gått runt och pratat stockholmska, pinsamt värre.
Dagen slutade med att jag kramade alla andra på campusen och sa farväl om vi inte syntes tidigt på morgonen vilket jag har svårt att tro. Jag gick trots allt och la mig vid 5 tiden och vi åker iväg kl 7. Två timmars sömn känns egentligen onödigt.
Farväl
Jag har aldrig varit med om en sådan farväl. Tårarna rann och rann, men det kändes bra. Jag har hållt tårarna inombords dagen innan och har idag har jag förberett att släppa tårarna när vi lämnar för det går bara inte att hålla ihop dem längre. Sandra ska stanna kvar en period till och att se henne gråta så mycket fick mig att gråta ännu mer. Vissa av universiteterna var vaken och Willy hjälpte mig med den tunga resväskan. Kocken Niklas var också uppe och lärarna förstås. Man blir berörd av att dem var där för att säga farväl och de är värda en stor fet kram.
Mot slutet...
Mot slutet av den långa hemresan var vi på Stockholm Arlanda. Vi stod där, kollade på varandra och tårar efter tårar föll. Är det här slutet? Ska vi splittras nu?
... jag vill inte.
inte ännu, inte idag.
Hela klassen stod i en klunga, kramades med tårar i famn. Det var det mest jobbigaste farväl jag har varit med om. Momme och Chris fick tårar och jag tyckte att dem var så söta. Det var ju nämligen två av dem tuffaste killarna i klassen som grät och vi tjejerna fick till ett fniss och glädjetårar.
Saknaden
Jag kommer att saknar... Jerez, värmen, folket, alla nattklubbar, att vara galen och släppa loss på Rouge och Bereber, Mikkithipham sången som Phille kom på, mina vilda danspartner Sussi och Eve, Sussi med våra "diva dans", Eve med våra "hårdrocks digg", underbara Cilla som jämt knacka på vår dörr, The kooks låt som väcker mig varje morgon, alla bakelser som vi fick, myspys med vattenpipa på skolans tak, spanska lektionerna, sol och bad vid poolen, bästa shoppingen på area sur, Michelles mjuka och gosiga kramar, Desirees galna berättelser, Petras skönaste humor, sakna att slå Philip, mobba Momme och skada Tobias, DUNK OF GLORY!, snälla rara stiliga Hampus, Roberts "Robots" unika dans, Chris style my man, finns det plats för en neger, ordval som FÖ-FA-AN!, Mimmis weirda fnissar, en festprisse Jesper, Carrefour (supermarket) som har allt och lite till, Hej hej Emelie, härliga Johanna, fulla petter, min rödhåriga William, Janinas stockholmska, Sandra, Ottilia, Kristina, Robin, Mike och hans dans, Sarah my roomie min mänskliga väckarklocka, Carl, Adrian men inte hans tjafs, alltfixaren Kajsa osv osv osv...
P.S listan blev för långt...
men framförallt kommer jag att sakna klassen!
period 1, LÄTT DEM BÄSTA! <3
Vi ses på Reunion ÖLAND 09! Jag älskar er!
Vi ses på Reunion ÖLAND 09! Jag älskar er!
Kommentarer
Postat av: cilla
åh vad fint mikki, fick tårar i ögonen! Saknar dig och alla så sjukt mycket. Vi måste ses snart <3
Postat av: Mimmi
:) Mikki då. <3
Trackback
