life on the fifth floor.

Jag måste nog vara den mest fetaste smalisen i världen. Det är inte bara på grund av att jag älskar mat. Mat gör livet så mycket mer godare! Hur kan man liksom inte njuta av livet om man inte också njuter av mat? Jag äter inte för att leva jag äter för att det är så förbannad gott!

Bevis på att jag är en riktig matvrak:

• Som middag för idag har jag ätit tre måltid, ja ni läste rätt. Tre måltid. Hemgjorda hamburgare, vitnudlar med sniglar (ja det är faktiskt gott) och sist men inte minst pasta med championsås och kyckling. (har man en mamma som lagar varierat mat till familjen blir det så att man äter utav allting)
• Jag äter sakta för jag hinner njuta mycket mer. (fråga klassen, jag blir alltid klar sist)
• Jag äter mest i familjen.
• Efter fyllan tänker man oftast på mat så fort man kommer hem.
• Jag väljer mat framför godis, snack och bakelser.
• Jag äter nästan allting. (Sniglar säger väl allt)
• Jag försöker låta bli att smaska men det blir oftast automatiskt att jag gör det. (Nu fick jag mig att låta som en gris)
• Jag fick alltid beröm av lärarna på låg-, mellanstadiet om att jag äter bra i skolan till mina föräldrar. 
• Oftast går jag på fest bara för att det bjuds på mat.
• Äter alltid av det som bjuds på ICA.
• Det har hänt att jag fortfarande slickar på tallriken. (okej, det har hänt ett antal gånger nu)
• Det har hänt att jag har smickrat killar till att bjuda på mat.

Nu tror säkert alla på att jag bär på flera kilor fett. Ja, kanske lite på magen men förövrigt är jag ganska nöjd över hur jag ser ut. Jag märker ingen skillnad när jag äter mer förrutom att jag blir mätt men det släpper ju alltid sig efter ett tag.

Jag ska också se till att alltid vara glad och positiv över hur jag ser ut med tanke på att det är så många i världen som älskar mat men som samtidigt försöker att gå ner i vikt. Men det betyder inte att man inte ska sluta äta! Det finns ju självklart en massa goda fettsnåla rätter. Mat är livet folk... mat är livet.